Jennifer Leiding

HAr precis gjort klart mitt skolarbete. Usch va hämskt de låter med skolarbete. Tänker bara tillbaka på den jobbiga tiden i högstadiet och början av gymnasiet. Ifs så va hela gymnasiet jobbigt, men i tvåan och trean så hade jag en sån underbar klass och tiden gick så fort så man glömde liksom bort allt de tråkiga. Hela förra veckan var jag iaf bestämd på att jag skulle hoppa av kursen som jag läser, men något i mig eller kanske va de övertalan från min underbara pojkvän som fick mig att försöka mig på uppgifften vi fått. Jag försov mig till jobbet igrå så jag bestämde mig för att vara hemma. Va även lite förkyld och de är inte så roligt då att svara i telefonen hela dagen. Så vi for i väg till universitetet för att köpa min skolbok, och väl hemma så va de bara att sätta i gång och läsa. De va ju verkligen i sissta stund som jag bestämde mig eftersom att uppgiften ska vara inne i morrn och hela boken skulle läsas. Hur ska lill jag klara av att läsa en hel påk på ca 300 sidor + att jag skulle leta reda på en artiel jällande jämnställdehet och på de göra en liten uppsatts.

Ni som känner mig bra. De vill säga mamma och min syster vet hur svår jag har det med skolan. Men se på faan jag klarade av de=) Ska bara vänta på alla kommentarer från mina gruppmedlemmar och se vad dom säger. Förhoppningsvis så är alla snälla så att jag inte behöver göra om någon i min uppgift.

Idag så började jag jobba kvart över tolv, vilket var gansa skönt faktiskt. Har saknat de lite. Men sen när jag satt på jobbet och klockan slog 20:00 så tänkte jag "Faan så skönt de är att jobba dagtid ändå." och de är det verkligen.
När vi kom hem så käkade vi lite mat som Gustav hade gjort. Kycklinggryta och ris. Mycket gott. Sen satte jag mig för att plugga lite. Och nu sitter jag här. Måste ju upptadera lite. De bir ju inte så ofta nu för tiden. Anlednignen är väl att de inte händer så mycket i mitt liv för tillfället. Jag jobbar, sover och äter. Jag hinner ju självklart med att träffa min underbara Lisa oxå. =)

Tänk att två personer som har varitså bra vänner i nästan ett år bara kan glida isär varandra på bara en vecka och helt plötsligt nästan inte känna varandra längre :S Skumt tycker jag men de är dagen sannig.
Saknar väl personen lite men jag ser henne på ett annorlunda sätt nu och jag vet inte om vi hade passat som vänner hela livet. För de är väl ändå de man vill ha. En vän som stannar förevigt. Känns inte som att hon kommer att finnas där för mig om jag skulle behöva.

Nää nu får det nog vara färdig tjatat för idag. Men jag tycker att jag fick till ett väldigt bra innlägg. Har inte bara skrivit om vad jag har gjort=)
Btw så ska jag, Victor, Lisa och Tobbe på bio på söndag. Vi ska se förhandsvisningen av Adam Sandlers nya film. Kommer dock inte ihåg vad den heter. Men de ska bli kul.
Dags att sova nu. Jobba tidigt i morrn.
Puss å kram